Worst case scenario
Idag vill jag bara sjunka genom jorden.
Dagen började med en smått glufsande katt som tuggade sönder mina hörlurar.
R.I.P Sony Ericsson, inget mer musiklyssnande var min första tanke,
fast jag har tur att ett par gamla magiskt funkar igen.
Fast frustrationen på katten är fortfarande ganska hög efter en hel dag, kanske rätt åt henne, eller mig. Jag vet inte vad som är värst. Lugn och ro på körskolan lugnade mitt humör och jag gjorde några framsteg. Sedan sjönk jag igen när Södran ställde en fråga. Antagligen (hoppas inte) hamnar i tidningen? med en ful bild och ett lamt jävla svar. Sekunden efter ångrade jag mig. Hoppas hoppas det inte kommer med. Varken jag eller journalisten verkade peppade på detta. En kycklingsallad och mättnaden la sig som en stor lycka i magen. Förväntningarna var stora när famlijen skulle komma hem men allas humör var på botten igen och vi (jag) sa saker som inte borde ha sagts. Lite mer teori och naturgodis glufsande ökade faktiskt inte humöret och jag känner huvudvärken kommer. Planer för eftermiddagen/kvällen hoppas jag kan roa mig och få tillbaka livsgnistan igen för imorgon ska vi på hemlig resa med fotbollslaget och längtan är stor.
Fast nu känner jag mig bara så här.