Drive as good as you can
Ville att det skulle gå bra och det gjorde det väl. Bara småfel och en del kan jag skylla på den ovana Volvon.
Själv är jag van vid Ford, övergången var svår men jagkommer vänja mig snart.
Om inte annat måste jag det för man kör upp i Volvo. Hur som helst gick det bra, vilket han också tyckte.
Två lektioner till sen tyckte han att jag var redo för halkbanan. I den sekunden blev jag ännu mer nervös.
Men nej, jag måste rycka upp mig, jag vet att jag kan.
Jag ska, jag kan, jag vill!
Dagens låt: Flipsyde - A change
Resa utan aska tack!
Jag som längtat efter dena resa så mycket, jag vill verkligen till Paris. Förbannad är vad jag är. Trots detta kan vi inte rå för vulkanutbrottet eller göra något åt det. Vi får hoppas på ett mirakel, molnet KAN faktiskt försvinna tills på måndag morgon.
Jag mår dåligt av all oro, blir stressad. Massa tankar kommer upp och jag överanalyserar. Snälla, få mig på andra tankar.
Fysisk eller psykisk smärta?
Kände mig svimfärdig i väntrummet till doktorn när jag skulle kolla ryggen.
Men där blev man inte mycket klokare. Tror att jag har smått träningsvärk också.
Ett minus är också att jag har lite ont i ögat och ibland ser suddigt.
Min kropp hänger inte med i svängarna denna vecka.
Är det fysisk eller psykisk smärta? Jag har mina aningar...
Full gas
Hemlig lagresa. Too much packning. Spänning...... Lurendrejerier. Vikmanshyttan, jaha? Jo gokart. Roligt. Whiplashkrock, AJ. 5:a. Donken
Bilresa. Lerig guppig grusväg. Öde Kratte Masugn. Udda människor. Rumindelning. Bad i varm tunna. SOLA PÅ EN BEACH. Bad. Drinkar. Liten bränna. ALLTSÅ VÄRSTA BEACHEN INOMHUS! Varmt.
Middag, helst i mjukisbyxor men nej. Huvudvärk (whiplashen?). God gös med potäter. Dubbel efterrätt= frank chokladkaka. (BTW. En vecka till Frankrike).
Mys i storsoffa med halvtittande på stillbild-el-clássico. Real Madrid-FC Barcelona. Ingen kollade. Stilbild - inte populärt. Ljudlöst- ingen satt i scart-kontakten. Qubespel - fusk.
För mycket drucket. Klosspel. Spökhistorier. Källarutforskning. Rädsla. Mer spökhistorier. Mer rädsla. Klick-klock ironi. "Inte roligt". Blod i sängen=skrik (endast puder). Bus som slog till ordentligt, LYCKAT= Glädje. KL. 3 på natten, de flesta ska spela match= inte bra.
Frukostbuffé. Mums. Mätt. Hemresa. Fort. 90-50! Äntligen hemma-vårvärme.
Hel-gen-i-kort-het
Worst case scenario
Idag vill jag bara sjunka genom jorden.
Dagen började med en smått glufsande katt som tuggade sönder mina hörlurar.
R.I.P Sony Ericsson, inget mer musiklyssnande var min första tanke,
fast jag har tur att ett par gamla magiskt funkar igen.
Fast frustrationen på katten är fortfarande ganska hög efter en hel dag, kanske rätt åt henne, eller mig. Jag vet inte vad som är värst. Lugn och ro på körskolan lugnade mitt humör och jag gjorde några framsteg. Sedan sjönk jag igen när Södran ställde en fråga. Antagligen (hoppas inte) hamnar i tidningen? med en ful bild och ett lamt jävla svar. Sekunden efter ångrade jag mig. Hoppas hoppas det inte kommer med. Varken jag eller journalisten verkade peppade på detta. En kycklingsallad och mättnaden la sig som en stor lycka i magen. Förväntningarna var stora när famlijen skulle komma hem men allas humör var på botten igen och vi (jag) sa saker som inte borde ha sagts. Lite mer teori och naturgodis glufsande ökade faktiskt inte humöret och jag känner huvudvärken kommer. Planer för eftermiddagen/kvällen hoppas jag kan roa mig och få tillbaka livsgnistan igen för imorgon ska vi på hemlig resa med fotbollslaget och längtan är stor.
Fast nu känner jag mig bara så här.
Längtan är över
Mina händer luktar curry och hon gör mig glad.
Hon får mig på andra tankar och glömmer mina fotbollsmissar, fast det är det jag skulle vilja göra åt henne nu, få henne på andra tankar.
Fast på ett sätt klarar hon det själv, hon vet vad jag menar <3
Efter mycket prat bestämde vi en filmkvällis, något jag minns som mina bästa minnen med kajsa och karin. Mycket prat, skratt och "allmänt tonårsaktiga" står på menyn.
Så nu, längtan är över och jag kan inte vänta på att få se dem igen.
Det är de speciella ögonblicken som berör mest!
Förvirring
Jag är inte tom i huvudet, tvärtemot, jag har nog mer tankar än någon annan. Jag analyserar och funderar på allting. Jag oroar mig, glädjer mig, återupplever men ändå kan inte alla känslor skrivas ned. Därför råder det stor förvirring över hur jag ska göra för att omvandla känslor och tankar till ord. Det var det som var tanken med bloggen, att jag skulle förbättra omvandlingen av känslor. Jag vet änu inte om det händer något. Därför är detta inlägg skrivet i förvirring, vilket kan vara svårt att förstå för läsare men inlägget är också oklart för mig. Jag försöker hitta rätt och orden som skrivs är ett enda osammanhängande rabblande. Jag hoppas att detta är en spark i baken och att jag ska försöka klura ut hur jag ska ta hand om detta problem, för ja, det är ett problem. För mig, jag vill förbättras!
